Människor försvinner och människor dör men minnet finns alltid kvar.

Håll hårt i de du älskar. Allt kan gå så fort. Personer kan försvinna ur ditt liv men så länge som du håller hårt i minnerna som ni upplevde tillsammans så kan människan aldrig dö eller försvinna. Då finns den alltid hos dig, alltid i dona tankar, alltid i ditt hjärta.

Har ni någongång varit ledsna för att ni har tänkt på ett minne med någon person som inte finns längre? Det har jag, flera gånger. Men jag har lärt mig nu att man måste försöka tänka bort den där tanken att ni aldrig kommer att få uppleva det igen och försök att tänka på hur kul ni hade och hur lyckligt lottad du är för att du fick uppleva det med just den personen. Det är jätte svårt att tänka bort de där negativa tankarna men om man verkligen kämpar och försöker så kan man lyckas. Det gäller att tro på sig själv och inte ge upp.

Man får aldrig ge upp. Vad man än håller på med, man får aldrig ge upp. Vad det än handlar om, skolarbete,träning eller uppfostran. Man måste hela tiden tro på att man kan klara det, tror man inte på sig själv så är det inte ens någon ide att man försöker att åstakomma något,man kommer ingenstans utan att tro på sig själv. Jag märkte det bland annat igår när vi tränade , på mage/rygg passet så sa moster när vi låg planka "kom igen nu, ge inte upp, fortsätt kämpa" osv. När man fick den där lilla pushen med att någon sa att man skulle fortsätta så orkade man mer. Man känner att det är någon mer än jag själv som vill att jag klarar detta. Så kom igen ,tro på dig själv. Be dina kompisar,familjemedlemmar,grannar ja vem som helst pusha dig ibland. Det blir så mycket lättare när man får den hjäpen.

Glöm aldrig bort att just du är unik och att ingen kan känna dig bättre än vad du känner dig själv. Peppa dig själv och sluta aldrig tro.